För många århundraden sedan började ordet ”Parfum” att användas i Frankrike. Det är en ihopslagning av de latinska orden för ”genom” och ”rök”. Ordet användes till en början för att beskriva dofterna av rökelse som drev med vinden.
Även om fransmännen uppfann ordet parfym var de knappast först med att använda sig av dofter. Redan för 4000 år sedan lade egyptierna väldoftande trä i vatten och olja för att sedan skvätta på sig vätskan. Man eldade även kåda i samband med religiösa ritualer.
Århundradena gick och skapandet av parfymer blomstrade som en orientalisk konst. Att parfymer var en viktig del av livet för folk i Mellanöstern, förstår man inte minst av hur ofta bibeln refererar till dofter som till exempel myrra.
På 1200-talet åkte europeiska riddare österut för att befria ”det heliga landet”. Med sig hem till England och Frankrike tog de med sig ansenliga mängder parfym. 300 år senare var det här med parfymer populärt runt om i Europa, även om det mest var välbeställda som använde sig av det.
Den mest kända parfymören vid den här tiden var italienaren René le Florentin. Han var Katarina av Medicis personliga parfymör. När hon flyttade till Frankrike och blev drottning där följde han med. Det var början på Frankrikes långa tradition av att tillverka parfymer.
Katarina började parfymera sina läderhandskar, en idé som spred sig vind för våg. Staden Grasse som var Frankrikes centrum för lädertillverkning började inrikta sig på parfymerat läder. Lite senare struntade de i lädret och satsade helhjärtat på att ta fram parfymer. Grasse är fortfarande känd världen över för sina parfymer.
Idag är parfymer en vanlig del av våra liv. Vi använder dofter på kroppen för att vi ska dofta gott men även för att förgylla produkter och miljöer. Parfymer finns runt omkring oss hela tiden och vi hittar ständigt nya sätt att använda oss av dofter. Men hur vanligt det än har blivit så har magin med dofter knappast gått förlorad. Dofter fascinerar oss nog lika mycket nu som för 4000 år sedan.
